Det är något jag funderat på ofta. Jag tänker ofta den tanken när folk börjar prata om julstress. Människor i allmänhet tycks otroligt benägna att vilja se livet ur en vinkel som hela tiden gör vardagen lite (eller mycket) jobbigare än den behöver vara och jag kan inte riktigt förstå det.

Jag försöker inte säga att problem inte finns eller att livet aldrig är jobbigt. Det jag menar är helt enkelt att det verkar onödigt att lägga extra sten på bördan genom att leta efter fler saker som man kan uppfatta som negativa om man fokuserar tillräckligt intensivt.

Ett exempel på detta är ett inlägg jag läste på instagram för ett tag sedan. Jag minns faktiskt inte vem det var som hade postat det och det är inte särskilt viktigt i sammanhanget. Personen bakom inlägget var i alla fall upprörd.. eller kanske trött. Problemet var att det ställs för höga krav på oss människor. Vi ska ta ansvar för allt och om vi mår dåligt beror det på att vi misslyckats med att följa alla fantastiska dieter, positiva tankesätt och metoder som finns för att förbättra både vår fysiska och mentala hälsa. Personen bakom inlägget menade att det var tröttsamt att så många erbjuder självhjälpsmetoder och utvecklingsprogram till höger och vänster. Man ska yoga, meditera, dricka den ena och det andra och hålla koll på det tredje med det fjärde. Dessutom behöver man ju ha en optimistisk inställning till livet, ta sitt ansvar och dessutom vara tacksam. Det är absolut inga citat här men andemeningen i inlägget var detta.

Jag kan förstå känslan bakom inlägget. Jag kan förstå att om man kämpar med dåligt mående, fysiskt som psykiskt eller kanske båda två så känns det förmodligen som en fet käftsmäll om någon självutnämnd och överpeppig livsguru kommer och säger åt dig att anledningen till att du inte mår tillräckligt bra är att du inte tar ansvar för ditt mående och det enda du behöver är en positiv inställning. Det tror jag ingen mår bättre utav och jag tror att det var det den här personen var trött på. Att det hela vänds till ett skuldbeläggande av den som mår dåligt. Om man inte sökt hjälp eller bett om råd bör man slippa sådana även om eventuella råd är väl menade. Det kan bli så fel.

Det jag däremot har svårt att förstå är irritationen över att det erbjuds metoder. Nu menar jag alltså inte att folk personligen tar kontakt och erbjuder sina metoder till enstaka individer som inte bett om det utan att det finns på marknaden och marknadsförs via sociala kanaler. Att irritera sig över att det dyker upp nya vägar till eventuellt välmående på marknaden tycker jag känns otroligt.. onödigt. Snacka om att göra livet jobbigt för sig.

Vi kan jämföra det med en verktygslåda. Säg att du ska skruva upp en hylla på väggen och till det behöver du några skruvar, en skruvdragare och ett vattenpass. När du öppnar din välfyllda verktygslåda ser du att du, utöver de saker du behöver, även har en hammare, såg, tumstock, skruvmejslar i olika former och storlekar, blocknycklar, hylsor, spikar osv. Vad gör du då? Blir du förbannad över att verktygslådan innehåller så mycket saker som du inte behöver för just det här projektet? Nej, förmodligen inte. Gissningsvis plockar du helt enkelt fram de verktyg du behöver ha och låter de andra ligga tills du eventuellt behöver använda dem. Bara för att du inte behöver (eller vill ha) en såg när du ska skruva upp en hylla blir du ju inte förbannad över att den finns i din verktygslåda. Kort sagt: bara för att marknaden erbjuder tusentals och åter tusentals metoder, program, kurser, böcker och filosofier som alla lovar att de kommer revolutionera ditt liv och höja ditt välmående till oanade höjder behöver du ju inte använda dem alla. Du behöver faktiskt inte använda en enda av dem. Vill du inte ha dem, scrolla bara förbi dem och fortsätt med ditt liv som vanligt.

Personligen tycker jag det är toppenbra att det finns så många olika metoder. Varför? Svaret är enkelt: vi är alla olika. Även om en metod fungerar helt fantastiskt bra för mig behöver det inte nödvändigtvis betyda att den fungerar för alla andra. Min granne behöver kanske något helt annat och min moster mår bra av samma metod som jag men behöver ytterligare en pusselbit för att det ska bli optimalt för henne. Vilken tur att det finns så många verktyg i vår verktygslåda!

Sen vill jag gärna prata om det här med ansvar också. Men det får bli i ett annat inlägg.

Ljus och kärlek!